Vinnande bud!
Goddag Goddag!
Idag när jag jobbade gick vi till Mcdonalds här i Norrtälje för lite lunch. Vi blev helt paffa båda två, dom har ju gjort om hela stället! Kände mig nästan lite borta där, kanske är en av anledningarna till att jag aldrig äter där längre. Maten lockar inte längre om man så säger. Men iaf, att jag inte hade en aning om det. Stort, haha.
För att sedan dela med mig om mina affärer nu för tiden, så kändes det rätt bra när jag idag fick ett mejl från tradera där mitt bud var vinnande på en CheapMonday t-shirt. 1 kr. Med frakt: 29kr.
Varför överdriva?
Nu ska jag mysa till lite här i lägenheten till Albino kommer hem, eller Albanus som pappa kallade honom sist. Haha! Idag är det ett år och två månader sedan mitt hjärta blev taget.
// Isabelle
Idag när jag jobbade gick vi till Mcdonalds här i Norrtälje för lite lunch. Vi blev helt paffa båda två, dom har ju gjort om hela stället! Kände mig nästan lite borta där, kanske är en av anledningarna till att jag aldrig äter där längre. Maten lockar inte längre om man så säger. Men iaf, att jag inte hade en aning om det. Stort, haha.
För att sedan dela med mig om mina affärer nu för tiden, så kändes det rätt bra när jag idag fick ett mejl från tradera där mitt bud var vinnande på en CheapMonday t-shirt. 1 kr. Med frakt: 29kr.
Varför överdriva?
Nu ska jag mysa till lite här i lägenheten till Albino kommer hem, eller Albanus som pappa kallade honom sist. Haha! Idag är det ett år och två månader sedan mitt hjärta blev taget.
// Isabelle
Alltså....
Nej. Nej. Jag säger bara, HAHA!!!!
Tror dom att det där kommer funka, dom kan ju lika gärna bara fråga om någon sett en bil åka därifrån? Inte hjälps det med att visa den där bilden? Men men, ser ju ut som en 4 åring ritat dessutom... Haha
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6613604.ab
//Katia
Dom hade mycket att säga, men vad var det dom sa?
Härligt att se Katia skriva ner lite ord:) Trodde för ett tag att jag blivit övergiven, skönt..
Jag bjuder på en låt av Andreas Grega, jag är fast!
- Isabelle
<3
Jaha, det verkar mest vara Iza som håller koll på den här bloggen nu förtiden.. Men jag börja försöka igen jag med.
Igår var jag hos Denise och både färgade och klippte håret.. Och hon är sså duktig måste jag säga :)
Så nu är ite jag mörkhårig längre.. Det är mer ljusbrunt, och det har inte jag haft sen typ högstadiet. Så det är lite ovant :)
Men men, bättre uppdatering blir det i veckan, bjuder på en gammal bild från förra sommaren sålänge
Igår var jag hos Denise och både färgade och klippte håret.. Och hon är sså duktig måste jag säga :)
Så nu är ite jag mörkhårig längre.. Det är mer ljusbrunt, och det har inte jag haft sen typ högstadiet. Så det är lite ovant :)
Men men, bättre uppdatering blir det i veckan, bjuder på en gammal bild från förra sommaren sålänge
//Katia
Det blir ingen båttur för mig och Astor i sommar..
Tisdag 9 Februari 2010 somnade den finaste labradoren Astor in hos veterinären.
En månad innan han skulle fylla 9 år.
På mindre än fyra veckor har min underbara vän gått från att vara sig själv till ett canceroffer.
Orättvist som helvete, hemsk och obeskrivlig saknad!!
- Vi ska inte ge upp nu Pappa! Ge inte upp nu! Det var det sista jag sa till pappa innan jag åkte till jobbet förra veckan. På den veckan lyckades denna vidriga sjukdom förpesta min vackra hund. Från en liten böld med ett litet sår till flera knölar, vätskigt sår, svullet ben samt uppsvullen mage.
Det gick fort, så väldigt fort.
Vi hade inte mycket till val men detta beslut är ändå så svårt att ta.
Tillsammans, jag, pappa och bror skulle vi besluta om vi skulle åka hem tillsammans, med en levande Astor eller avlivad. Hemskt, hemskt! Att hålla sig i skinnet går inte, sorgen går inte att förklara, trots att det "bara" är en hund. Han är ingen vanlig hund, han är vår familjemedlem. Efter nio år ska vi nu sluta kalla hans namn, inte höra hans steg i trappan, svansen slå mot golv och vägg när han är glad, inte bemötas av en väldigt glad hund när vi öppnar dörren. Se honom springa på trädgården och i vattnet nere vid sjön, gå timmar i vattnet och leta pinnar som pappa sedan bygger ett staket av, jo, ett helt staket har det blivit av bottnets gods.
Livet går vidare, jag kommer sakna dig min vackra hund.
Vi ses i den oändliga himlen en vacker dag, men inte än, inte än..
En månad innan han skulle fylla 9 år.
På mindre än fyra veckor har min underbara vän gått från att vara sig själv till ett canceroffer.
Orättvist som helvete, hemsk och obeskrivlig saknad!!
- Vi ska inte ge upp nu Pappa! Ge inte upp nu! Det var det sista jag sa till pappa innan jag åkte till jobbet förra veckan. På den veckan lyckades denna vidriga sjukdom förpesta min vackra hund. Från en liten böld med ett litet sår till flera knölar, vätskigt sår, svullet ben samt uppsvullen mage.
Det gick fort, så väldigt fort.
Vi hade inte mycket till val men detta beslut är ändå så svårt att ta.
Tillsammans, jag, pappa och bror skulle vi besluta om vi skulle åka hem tillsammans, med en levande Astor eller avlivad. Hemskt, hemskt! Att hålla sig i skinnet går inte, sorgen går inte att förklara, trots att det "bara" är en hund. Han är ingen vanlig hund, han är vår familjemedlem. Efter nio år ska vi nu sluta kalla hans namn, inte höra hans steg i trappan, svansen slå mot golv och vägg när han är glad, inte bemötas av en väldigt glad hund när vi öppnar dörren. Se honom springa på trädgården och i vattnet nere vid sjön, gå timmar i vattnet och leta pinnar som pappa sedan bygger ett staket av, jo, ett helt staket har det blivit av bottnets gods.
Livet går vidare, jag kommer sakna dig min vackra hund.
Vi ses i den oändliga himlen en vacker dag, men inte än, inte än..
